det varit. Dottern gjort slut med sin sambo, packade ihop hennes grejer och hon flyttade hem igen. Killen grät och var helt förstörd, han åkte snabbt hemifrån, ville inte se oss packa ihop. Gav honom en kram innan han stack, är inte arg på honom fast han strulat till det ordentligt för sej. Tycker snarare synd om honom, han behöver ta sej i kragen och få ordning på sitt liv. M är alldeles för ung för att utsättas för hans struligheter, inte ens jag skulle orka med det.
Nu sitter dottern i sitt rum fullt med sopsäckar och plastkassar i en enda röra.
Hunden och katten har hon med sej, råttorna var vi iväg och skänkte till en av hennes kompisar.
Vi har pratat, skrattat och gråtit om vartannat, skönt att hon kan anförtro sej till mej, allt får jag väl inte veta förstås.
Nu är jag helt slut både till kropp och själ, men imorgon är det en ny dag, förhoppningsvis lite lugnare då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
nu har jag hittat hem. börjar jobba först på torsdag. hinner hon träffas nåt före? ge malin en kram från mej!
Ja sådär kan det bli ibland, tur då att mamma finns och kan krama, trösta, pigga upp och peppa. Hoppas ni får en fin dag, kram
Skicka en kommentar